En dag, den 8 augusti 1970, simmade en späckhuggarflock på väg till en samling av späckhuggare,
med var Tokitae, en liten tös på fyra år. Det skulle de aldrig ha gjort.
I fjärran hördes bullrande och mullrande ljud
och flocken på 85 djur drevs in i Penn Cove, Whidbey Island, av snabba båtar, flygplan, bomber och vrålande tvåbenta.
Förvirring i flocken uppstod när båtarna susade förbi, bomber sprängdes och nät las ut runt dem.
Tokitae greps av panik när hon och åtta andra unga kalvar separerades med nät ifrån flocken och deras mödrar och syskon.
En av de andra kalvarnas mor simmade in i nätet och dränkte sig själv i ett drastiskt försök att rädda de små.
Tokitae såg den döda honan sjunka. Resten av flocken simmade sakta i sorg därifrån, i flocken fanns Tokitaes mor Ocean Sun.
I flera dagar hölls kalvarna i sina nätburar.
Rep kastades runt kalvarna och Tokitae lyftes upp tillsammans med de andra kalvarna, där fyra redan hade dött.
Tokitae bevittnade hur tvåbenta skar upp buken på hennes vänner och fyllde dem med sten och sänkte dem till botten.
Tokitae var nu ensam i deras våld, De andra sju kalvarna såldes till olika parker.
Deras namn var Whale, Winston, Lill Nootka, Jumbo, Clovis, Chappy och Ramu 4, men ingen överlevde.
I november samma år flöt de stensänkte döda kalvarna iland.
Efter en lång resa i mörker släpptes Tokitae ut i vatten igen.
Men det var inte havet. Det var en bassäng byggd för små delfiner.
Hon levde där ensam ett tag men hon kunde höra en släkting ropa. Hon kände så väl igen ropen och svarade.
Ropen kom ifrån en stor späckhuggarhane på 4 meter vid namn Hugo.
De blev förälskade i varandra och Hugo fick flytta in i Tokitaes bassäng som var större än hans.
Trots att de älskade varandra fick de aldrig någon kalv. Hugo växte snabbt och var snart 7 meter lång
och började bli aggressiv och ”galen”. Han simmade in i väggen flera gånger och i undervattensrutorna.
En gång så kraftigt att hans nos föll av och fick sys tillbaka.
När Tokitae var 14 år gammal dog hennes älskade Hugo av att han skallade cementväggen upprepade gånger.
Hugo var bara en tonåring när han dog. Han tjänade Miami Seaquarium i 10 år, men det är som om han aldrig existerat.
Inga minnen finns kvar, han kastades bara i soporna efter hans död.
Tillsammans med Hugo fångades honan Lupa men hon levde bara 7 månader i New York
och även hon var aggressiv så som Hugo och jagade tränare ut ur bassängen.
Tokitae var så stor nu att när hon stack upp huvudet ovan ytan tog stjärtfenan i botten.
Och allt Tokitae skulle göra var att växa.
Hon tvingades att uppträda en till två gånger per dag för att få fisk, men tillslut fick hon fisk ändå. Hon växte och växte.
Idag är hon ca 6,4 meter och väger nästan 3,5 ton
och bassängen är 5,4 meter djup och ca 24 meter lång och 10,5 meter bred, plus en mindre bassäng som är ca 3 meter djup.
Bassängen håller inte enligt lag för en vuxen späckhuggare.
Hon lägger sig på botten av bassängen och försöker gömma sig från de tvåbeta som stirrar och skrattar.
Hon vill inte längre sällskapa med människor.
Långt ute till havs simmar en hona, Ocean Sun. Fortfarande ekar hennes rop ”Tokitae, Tokitae”. Men aldrig något svar.
Ocean Sun ses ofta simma med Alexis och sina kalvar. Hon är mellan 80-85 år gammal.
Ett dussin späckhuggare minns än idag hur halva flocken slets itu. Hur kalvar sjönk till botten.
Sen Tokitae lämnade platsen har 58 röster tystnat på grund av tvåbenta.
45 späckhuggare har fångats ur flocken fram till 1973 och 13 har dött under fångsten.
Ingen levde någon längre tid i fångenskap, och Tokitae är den enda överlevaren idag.
Tokitae är idag den äldsta späckhuggaren i fångenskap, hon är nu 43 år gammal.
Hon har ingen egen kalv, är långt ifrån sin mor och helt utan vänner.
Hon gråter varje gång stjärtfenan nuddar botten när hon tar ett andetag.
Svaga minnen sveper förbi hennes näthinna. Hennes älskade mor, hennes syskon.
Så ser hon nätet och den sjunkande honan. Hon ser sina vänner och blod.
Hon ser sin älskade Hugo död och hur kranen lyfter hans livlösa kropp.
En av delfinhonorna som spelade "Flipper" i TV-serien begick självmord, enligt hennes tränare Ric O'Barry.
En annan delfin la sig i hans armar och gav upp sitt liv.
O'Barry skulle träna Hugo men lämnade Miami Seaquarium då han blev äcklad av att se den stora valen i en liten bassäng för manater.
Han jobbar nu för att släppa delfiner fria och har hjälpt flera till frihet
Han anser att Hugo tog sitt liv och att Tokitae förtjäner frihet
Hur länge ska Tokitae orka leva så här?
Hur länge ska hon behöva leva under dessa förhållanden?
